Fredagsmys känsla 1 

Det skulle visst handla om känslan att segla. Vilka delar av seglingen framkallar positiva känslor? Naturen är den oundvikliga och det första jag tänker på. Det andra är den meditativa bubbla man ofta hamnar i. Sedan har vi ju såklart känslan av coolhet som man får när man lyckas få sig själv att inbilla sig att folk runt omkring bryr sig. Upphetsningen vid olika extremsituationer gillar jag skarpt. När man känner att det finns en balans och kontroll över redskapet infinner sig en lugn förnöjsamhet. En vinst ger mig mer än någon av nämnda känslor. Vinsten rymmer mycket av det övriga.
 
Jag har en färsk vinst att berätta om. Ursäkta skrytet, detta skulle jag aldrig lägga på FB, men här vill jag skriva så fritt från sociala begränsningar som möjligt. Ice Cup är en årlig säsongsavslutning i november. När jag seglade 606 hörde jag talas om den och kände mig avundsjuk på de som fick vara med. För två år sedan drog vi ihop ett gäng bestående av 606-seglarna Lotta, Pelle, Gunnar, Karin och mig. Den första gången strulade båthanteringen rejält. Kanske fick vi ihop något bra rejs på söndagen. Det kändes inte särskilt kul och jag funderade på om detta var något för mig. 
 
Tacksam att ändå få vara med på denna lite exklusiva tävling gjorde att jag ville vara med året efter. Detta andra försök stämde det bättre, mkt bättre. Vi hade koll och lugn i båten. Glädjen växte för varje seger. På söndag morgon fick vi ledartröjor som gjorde oss märkvärdiga. Det är en alldeles speciell känsla att få övriga deltagares respekt och beundran. Jag vet ju hur ouppnåeligt det kan verka att nå toppbåtarna. Ligger man i mitten känns det helt omöjligt att göra något åt de som vinner hela tiden. Medveten om att några av de 145 övriga deltagarna kände som jag själv känt så många gånger tidigare var det väldigt skönt att kliva ur ribben och upp på en av de sex båtarna som cirkulerade mellan de 30 deltagarlagen. Vi behöll ledningen hela grundomgången. Vad lätt det verkade. Att vinna grundomgången bland alla dessa seriösa seglare är oerhört svårt. I finalen var det ett handhavandefel som fick oss att tappa från tvåa till fyra. 
 
Nu hade vi den självsäkerhet en vinst ger en. För oss var förra årets resultat en vinst. Vi började lördagen med dålig båthantering. Vi fick ordning på det och avslutade dagen med en tvåa. På söndagen seglade vi avslappnat och seglade upp oss från 14 till 6. I första strulade spinnakern så att vi tappade en båt, annars hade vi vunnit fyra rejs i rad på söndagen. Så bra segling gör man bara om det är väldigt bra harmoni ombord. Vi pratade under dagen om känslan ombord och försökte sätta den i mitten. Jag menar då mitt mellan att vara slö och att hetsa med gap och skrik. Lite hetare än mitten blev vi ju senare på dagen vi kom. I finalen hade vi väldigt mycket fokus, kanske lite för mycket. Det gick bra ändå.
 
Känslan av att gå i mål med vetskapen att ha detta resultat med sig resten av livet är stark. Vi var alla superlyckliga och stolta. 
 
Jag har vindsurfat i 25 knop två gånger. När man ser byn komma och faller ner till en snabb kurs är man på toppen! Det är exakt samma känsla som att falla i en by med isjakten. En till; på Gotland Runt mitt i natten i en A35 (planande lätt, platt båt) med gennaker. Vågor och vindvinkel ligger rätt så att vi planar ner för vågorna och vi kämpar med att skota in gennakern varje gång farten ökar. Alla dessa situationer är få förunnat och varje gång jag får vara med på det känner jag mig priviligierad.
 
Men, egentligen ville jag berätta om känslan i normala situationer ute på isen. Vi kan ju ta starten. Att komma iväg bra och sluta springa i rätt läge, gärna med ett lyft samtidigt. Då känner man att man prickat rätt. Nu orkar jag inte skriva mer. Fler situationer beskrivs nästa fredag.